Nu ska jag ta tag i mig själv!
Idag känns det som det är en stor dag för mig!
Tänkte berätta om en sak som jag ej har gått ut med till folk då jag tyckte att det har inte folk med att göra.
Men jag känner att nu är det dags!
Det var en dag i december gjorde jag ett graviditetstest och det var positivt.
Jag och Jonas hade inte planerat det alls, men vi bestämde oss för att vi ville behålla barnet.
Men den 25:de December hände det man inte vill ska hända! Jag fick missfall, detta har tagit mig flera månader att förstå att det var meningen och att se andra par som ska få och får barn har varit sjukt jobbigt.
Jag har än idag, fast det har gått 6 månader sjukt jobbigt vissa dagar då jag bara tänker på hur det skulle ha varit.
Men idag är det en stor dag, jag ska ta ett steg till i den jobbiga trappan i att acceptera att det var inte min tur denna gången att få ett barn, den dagen kommer!
Jag ska träffa min underbara vän som ska ha barn. pga mitt egna missfall har jag ej haft kontakt med henne för jag har inte klarat det psykiskt. Vi skulle ha haft samtidigt. Men nu känner jag mig mera taggad och nyfiken på vad som finns där inne!
Och jag vill verkligen inte förlora denna underbara människa som vän då hon har stöttat mig måååånga ggr här i livet och vill ha henne kvar!
Jag saknar att ha min vän att kunna prata med, saknar att kunna löjla oss tillsammans och alla knäppa saker vi gjort!
Så nu var detta sagt och det känns lite lättare inom mig.
Varje kväll när jag lägger mig tänker jag på att jag en dag ska få bli mamma och få hålla i mitt barn och älska det med hela mitt hjärta!
Men just nu... ska jag acceptera, respektera och njuta av allt och alla!
Lägger in en bild på mig och min vän! <3
Hoppas våran vänskap ska hålla hela livet!
Tänkte berätta om en sak som jag ej har gått ut med till folk då jag tyckte att det har inte folk med att göra.
Men jag känner att nu är det dags!
Det var en dag i december gjorde jag ett graviditetstest och det var positivt.
Jag och Jonas hade inte planerat det alls, men vi bestämde oss för att vi ville behålla barnet.
Men den 25:de December hände det man inte vill ska hända! Jag fick missfall, detta har tagit mig flera månader att förstå att det var meningen och att se andra par som ska få och får barn har varit sjukt jobbigt.
Jag har än idag, fast det har gått 6 månader sjukt jobbigt vissa dagar då jag bara tänker på hur det skulle ha varit.
Men idag är det en stor dag, jag ska ta ett steg till i den jobbiga trappan i att acceptera att det var inte min tur denna gången att få ett barn, den dagen kommer!
Jag ska träffa min underbara vän som ska ha barn. pga mitt egna missfall har jag ej haft kontakt med henne för jag har inte klarat det psykiskt. Vi skulle ha haft samtidigt. Men nu känner jag mig mera taggad och nyfiken på vad som finns där inne!
Och jag vill verkligen inte förlora denna underbara människa som vän då hon har stöttat mig måååånga ggr här i livet och vill ha henne kvar!
Jag saknar att ha min vän att kunna prata med, saknar att kunna löjla oss tillsammans och alla knäppa saker vi gjort!
Så nu var detta sagt och det känns lite lättare inom mig.
Varje kväll när jag lägger mig tänker jag på att jag en dag ska få bli mamma och få hålla i mitt barn och älska det med hela mitt hjärta!
Men just nu... ska jag acceptera, respektera och njuta av allt och alla!
Lägger in en bild på mig och min vän! <3
Hoppas våran vänskap ska hålla hela livet!
Kommentarer
Trackback